Tråkigt att Rolf-Göran missar finalen! Casall hade trampat sig och fått ett litet sår. De hade kanske kunnat få starta men han valde att inte göra det med tanke på attt hästen inte var helt 100 - RESPEKT! Hatten av för Rolf Göran, en riktig förebild enligt mej! Man ska tänka på sina hästars bästa och jag tycker verkligen att det är skitbra att en sån stor idol för många verkligen gör det. BIG like till det!

Nu får vi i stället heja lite mer på Jens och Henrik. Visste ni föresten att Jens häst Lunatic är uppfödd i min stad? Så jag hoppas lite extra på dom, så klart!

Idag (och igår) var jag med min fina vän Hanna i hennes stall och red på Herman. Ni vet, den stooora gamla hästen jag har skrivit om ibland? 

I alla fall så red jag honom lite både igår och idag. Bara skritt så klart eftersom han inte har vart i gång på länge. Jag var där och red honom en del förra sommaren också och då var det så himla kul verkligen. Han va så positiv varje gång jag va där och tyckte det va super kul med lite riktig dressyr. Men idag och igår va han annorlunda. Jag vet inte vad det berodde på, kanske va han sommartrött? Eller så var det för att den andra hästen va med, eller för att det va varmt. Men han verkade... Trött, hängig och nästan lite ledsen. Han ville lixom inte. Han kanske har kommit ikapp sin ålder? Han är ju faktiskt 22 år i år.

Herman lärde mej så himla mycket förra sommaren, han kan verkligen ALLT i dressyren känns det som. Haha, jag glömmer aldrig när jag testade "riktig" ökad trav på honom första gången. Barbacka. Ni kan ju tänka er hur det gick? Han for iväg som en kanonkula, en stooooor kraftig häst på ca 1.70 cm. Shiiit det va knappt så jag satt kvar haha. Eller när vi gjorde perfekta öppnor och slutor, och testade på lite piaffliknande. Att känna hur "den gamle gubben" vaknade vill liv och bara dansade fram va en sån himla go känsla, han hade kul. Verkligen. 

Men om han nu har tröttnat, då vet jag inte om det är någon idé? Jag rider ju honom för hans skull lixom, för att han ska få visa upp sej lite. Men vill han inte och har ledsnat känns det lite meningslöst, jag tycker ju inte heller att det är kul när han inte vill. Men vi får se, jag ger det kanske en chans till. Jag saknar ju min gamla gubbe lixom ;) Men jag vet inte om jag kan väcka honom "till liv" en gång till. :(

Btw, ni skulle bara veta hur bred hans rygg är! Benen står RÄTT ut verkligen. Helt sjukt! 

Jag läste i detta inlägget på ponnysanning.se att man kunde hälla rapsolja i hästens svans på sommaren. Det skulle hjälpa mot att hästarna kliar sej så mycket och det funkade faktiskt skitbra! Lantana har kliat sej väldigt mycket i svansen så den har blivit helt tovig och "avbruten" men efter att vi masserade in rapsolja i svansroten en gång slutade hon med det helt. Och det höll lite mer än en vecka, superbra! På Lazda testade vi t.ex. helosan och aloevera-spray, men inget av det funkade så bra som rapsoljan. Så testa det, ett fett bra tips, ha-ha ;)

 

Rollkür. Ett ridsätt som har diskuterats mycket den sista tiden. Ett ridsätt där man med våld tvingar hästen ner i en "lång och låg" form. Ett ridsätt som går ut på att vinna över hästen, att få den underlägsen och bara göra som man säger, utan några som helst protester. 

Dom som är för rollkür kallar det "Low deep and round". De kallar hästen avslappnad och de säger att det är bra för hästen att få "sträcka ut". Jag kan säga att det är så långt ifrån låg, lång och rund man kan komma. Hästen är definitivt inte avslappnad och om det är något den inte får göra är det att sträcka ut..

 

När en häst går som på bilden ovan går den i en extremt onaturlig och skadlig form. Nacken, med alla sina muskler, kotor, osvfår ta stor skada. Ryggen tar stor skada eftersom överlinjen sträcks ut på helt fel sätt. Hästen ser bara ser i marken, det är väl antagligen därför dom upplevs som "avslappnade"..

En häst som blir tränad i rollkür kommer få väldigt mycket skador. Kanske inte i början, men det är sån här ridning som ger spänningar, slitningar, muskelbristningar osv. Hästen kan t.ex. inte få in sina bakben och jobba med ryggen på rätt sätt, vilket gör att det sliter väldigt mycket på hästens rygg.

 

Nästan alla dressyrryttare rider sina hästar på det här sättet. Mer eller mindre. Alla har vi ju sett till och med våra svenska ryttare rida sina fina hästar på detta sättet. Ryttare på den högsta möjliga nivån är dom värsta. Dom som lyckas bäst på tävlingar rider också såhär, eftersom domarna av någon konstig anledning ger högre poäng och VILL se ihoptryckta hästar och ponnysar på dressyrbanorna.. 

 

Det är tråkigt att det har gått så långt att man måste använda så mycket våld för att kunna lyckas inom ridsporten. Små tjejer och killar ser upp till dom stora världsstjärnorna och vill rida som dom. Tränare lär ut en aggressiv och onaturlig ridning. Tidspressen och prestigen har blivit viktigare än hästarnas välmående..

 

Efter att dressyren va klar i onsdags stannade vi kvar och kollade när dressyrryttarna "trimmade" sina hästar. Antagligen va det ganska unga hästar, eftersom det är mycket unghästdressyr i Falsterbo. 

ALLA red sina hästar såhär. Vissa mer och andra mindre, men det va ingen som red sin häst på ett riktigt bra sätt. Alla hästar gick extremt mycket bakom lod, tappade ryggen och gapade mot betten och viftade på svansen hela tiden. 

Ryttarna red så dåligt att jag knappt klarade att kolla på det, hur kan det har blivit såhär? Dom nästan ligger ner på hästarnas ryggar, driver driver driver, drar drar drar. En häst blev lite rädd för något vid dommarbåsen, då drog ryttaren snabbt ihop hästen EXAKT så som på bilden, och ställde hästen huvud ända in till sina egna ben. Hästen gick så snällt förbi, vad hade den för val?

 

"Där kunskapen tar slut tar våldet vid". Det stämmer verkligen. För det måste ju vara av okunskap man rider sin häst "lång och låg". För vem skulle vilja rida sin häst så när man vet följderna? Inte jag i alla fall..

 

I år va första gången jag va i Falsterbo. Ja det är sant, jag har faktiskt aldrig varit där förut. 

Jag och min amiigoo Hanna åkte buss dit med ridklubben, smidigt! :D Vi kom fram ungefär vid 11 och då kollade vi på lite ponnyhoppning. Eller det va nästan slut när vi kom men vi hann se några små ponnysar. Sen kollade vi mässan lite. Den va helt okej, blev lite besviken över att jag inte hittade det schabraket jag leta efter.. Men det fick bli ett annat i stället, som är nästan lika fint. Men bara nästan.. ;) Ett svart Schockemöhle Coach. 

Sen kollade vi på Tour of amateurs, så himla kul att se! Åhh, jag får rysningar när jag ser dom. Speciellt en, som klarade nollan och blev jätte jätte glad. Åhh! 

Sen va det ponnydressyr! Så sjukt söta! 

Fölen ska vi ju inte ens prata om, det finns absolut inget gulligare än föl ♥ 

Sen va det ju dags för huntingen, höjdpunkten på dagen. Grymt kul att se, förutom omkullridningen som va hemsk.. Nä, terräng är inget för mej hehe.

Vi kollade även lite sexårsdressyr på kvällen och där fanns verkligen många fina hästar. Det va flera av dom man absolut inte tackat nej till hehe..

Som dom flesta vet är Lantana en unghäst fortfarande. Hon är väl inte direkt super ung, men om man jämför andra hästar i hennes ålder har hon inte kommit riktigt lika långt som dom. Och det är helt okej! Jag tycker att alla hästar borde få den tid dom behöver för att utvecklas och få en bra grund och en trygghet i sej själva. 

Visst, det är viktigt att ha en plan med en unghäst. Inte bara flumma runt och ta alla dagar som de kommer. Men jag tror inte man kan tänka "den dagen rider jag ut, den dagen tränar jag skänkelvikning i paddocken, den dagen tränar jag halter och övergångar, den dagen går vi långpromenad, osv." Grejen med unghästar, tror jag, är att ha ett långsiktigt mål. Kanske tänka lite mer "Om en månad vill jag kunna göra en bra galoppfattning, om ett halvår vill jag kunna starta en L:C." 

Sen får man ta dagen som den kommer, i lagom mängd. Är hästen okoncentrerad, sprallig och inte alls på humör kanske man inte ska harva runt på ridbanan och nöta övergångar i en timme. Man kanske hellre tar det dagen efter och busar runt och leker lite den dagen i stället. Är ni med? 

Det märker i alla fall jag på Lantana, att är hon inte på humör är det ingen idé att traggla något tråkigt - det blir inte bra ändå. Och in the end är det inte om man tränar på måndagen eller torsdagen som spelar roll, det är att man har utvecklats på ett kul sätt, så att hästen behåller sin egna vilja, personlighet och glädje som betyder. Det lönar sej senare, för vad ser finast ut på tävlingsbanan sen, en maskin som går på autostyr och gör allt perfekt - eller en glad häst som kanske inte gör allt 100% perfekt med en gång, men räddar upp det med sin utstrålning och charm?

En svart valack född 2001, ca 1,63 tror jag. Svenskt halvblod e. Lavirco ue. Landlord. Utbildad LA, LA tror jag. En jättego och lugn häst verkligen. Men vi passade inte riktigt ihop i ridningen tyvärr.

Ett brunt sto född 2005, ca 1.60. Svenskt halvblod e. Akribori ue. Pans Kardinal. Grundutbildad, typ L:C/L:B dressyr och inhoppad kanske? En väldigt söt liten tjej som verkade ha sina egna åsikter. Hon var jättefin och det gick bra i ridningen men våra personligheter passade inte riktigt ihop.

Fuxsto född 2001 (?), ca 1,58. Svenskt halvblod e. Rambo ue. Kaliber. Inte mycket utbildad. En jättesöt tjej med en speciell historia. Hon var inte lätt att rida men hon var väldigt söt och jag tyckte jättemycket om henne. Men det var för mycket jobb och det skulle aldrig funkat, även om jag gärna hade tagit med henne hem direkt!

Ett brunt sto född 2006, ca 1,60-1,65 (?). Inte mycket utbildad och vi provred faktiskt aldrig då vi tyckte att hon var för unghästig för oss. Men hon var väldigt söt och kommer säkert bli en jättefin häst i framtiden! Jag har inga bilder på henne.

Ett brunt sto född 2005, ca 1,68. Svenskt halvblod e. Blue Hors Romancier ue. Chirac. Utbildad L:B dressyr tror jag. En jättefin dressyrhäst, dock alldeles för stor för mej! Vi kom inte så bra överens i ridningen och jag klarade inte av henne eftersom hon var så stor.

Ett brunt sto född 2004, ca. 1,55. Övervuxen ponny importerad från ett stuteri i Danmark. Inte mycket utbildad. En jättesöt liten tjej! Men hon var lite för liten för oss och hade inte kommit så långt i sin utbildning.

Fuxvalack f. 2007, ca. 1,52 (?). Cob. Inriden. Lite för liten för oss och för lite utbildad, men väldigt söt!

Mörkbrun valack född 2004, ca 1,70. Svenskt halvblod e. Cardento ue. Artist. Hoppad 1,30 och typ L:B-L:A dressyr. En jättesnäll häst som jag tyckte jättemycket om. Men han var lite för svår (eller egentligen för duktig) för mej i hoppningen. Han var mer för dom stora hoppklasserna och det är ju inte det som är mitt mål. Vi provred honom två gånger.

Brunt sto f. 2000 (?), ca. 1,63 tror jag. Importerad från Lettland. Inte mycket utbildad. Den här hästen passade jag inte alls med. Hon var svårriden och vi kom inte alls överens.

Jag har inga bilder på henne.

Ett brunt sto född 2004, ca 1,65. Svenskt halvblod e. Akribori ue. Bamtung. Typ L:B-L:A dressyr och 1.10 hopp (?). En jättefin häst som hoppade jättemjukt! Men vi passade inte ihop.

Brun valack född 2001, ca 1.60. Svenskt halvblod e. Simsalabim ue. Castello. Utbildad i akademisk ridkonst. Det var väldigt svårt att ställa om sej och rida akademiskt då jag aldrig har ridit akademiskt på det sättet innan. Vi var för olika helt enkelt.

Mörkbrunt sto född 1999, ca 1,60. Svenskt halvblod e. Pascal ue. Ingolf. L:B dressyr, lite hopp. Hon hade haft föl så hon hade inte blivit riden så mycket. Hon var jättesöt men vi passade inte ihop.

Fuxsto född 2001, ca 1,63 (?). Svenskt halvblod e. Dammen ue. Herkules. Utbildad typ L:B-L:A dressyr och 1.10-1.20 hopp. Doris var jättefin och var en av de hästarna vi tyckte mest om. Provridningen gick ganska bra.

Brun valack född 2002, ca. 1,69. Svenskt halvblod e. Feliciano ue. Streak xx. En jättesnäll häst som också var en utav mina favoriter. Dock var han nog lite för stor för oss.

Isabellfärgat sto född 2003, ca 1.55. Svenskt halvblod e. San Quintero xx ue. Stanford. Grundutbildad i dressyr och lite hoppad. När vi provred henne var hon ganska unghästig och nervös. Det gick ganska bra men vi passade inte ihop.

Brunt sto född 2004, ca. 1,63 (?). Svenskt halvblod e. Lipton ue. Eighty eight keys xx. Utbildad typ L:B-L:A dressyr, 1.10 hopp. Senscha var jättefin och vi var väldigt nära att köpa henne. Hon passade min ridning och vi kom bra överens. Vi provred Senscha två gånger.

Brun valack född 2000, ca. 1.70 (?). Svenskt halvblod e. Vermouth ue. Partisan. Look at me hade en jättemysig personlighet och var väldigt snäll. Dock var han verkligen för stor för oss och jag klarade inte att rida ihop honom eftersom jag är så lätt och han var så storriden.

Mörkbrunt sto född 2007, ca 1.60. Svenskt halvblod e. Santana ue. Akribori. Egentligen skulle vi inte ha en så ung häst men när vi såg Lantana verkade hon vara precis vad vi letade efter. Hon var jättelugn och snäll samtidigt som hon var pigg, nyfiken och samarbetsvillig. Hon var utbildad typ L:B dressyr. Hon hade hoppat några småhinder och blivit lite löshoppad - alltså inte helt inhoppad. Men provridningen gick jättebra och den 10:e februari gick hon igenom besiktningen och vi tog hem henne!

... Lantana inte gillar hästgodis? Första dagen fick hon äpple i maten hon skulle ha i krubban och på morgonen hade hon pillat ut äppelbitarna och lämnar kvar dom haha. Hon ville inte ens äta hästgodis eller morot ur handen. Nu har hon dock lärt sej äta morot ;)

... Lantanas pappa heter Santana? Santana är en dressyrhäst som tävlas av Minna Telde.

... Vi provred 17 hästar innan vi hittade Lantana? Sammanlagt provred vi alltså 18 hästar, slå det om ni kan haha ;)

... Vi bara har haft hästar som börjar på L? Lemolie, Lazda och Lantana. Alla har dessutom varit ston haha.

Åh, detta hade inte varit fel! Sån här matching är min stil - inte för mycket. Ett snyggt schabrak med en tröja i samma färg som kantbandet och ett par ridbyxor som inte är för skrikiga. Stilrent = min stil. Jag gillar inte övermatchning, typ om man har rött schabrak, röd luva, röda benskydd, röda ridbyxor och röd tröja. Nej, det tycker jag inte alls är snyggt!

En av hästarna vi har provridit. (Bild tagen från film) Filcaprio, en valack född 02.

Vi har letat häst sen maj 2011. Vi har provridit många hästar, många fler än jag trodde att vi skulle behöva göra. Jag har verkligen lärt mej mycket på att rida alla de här olika hästarna. Ston, valackar, 1,50 i manken, 1,70 i manken, mycket utbildade, lite utbildade, hopphästar, dressyrhästar osv. Jag är faktiskt glad över att jag har fått provrida så många olika hästar för jag har verkligen lärt mej mycket på det. Provrid många hästar om du ska provrida, man lär sej jätte mycket!

...Hästhoppning på ettan!

Jag tänkte att jag skulle utvärdera mej själv lite inom ridningen. Skriva vad jag tycker att jag är bra och mindre bra på. Som vanligt är det svårt att berömma sej själv och hitta fördelar med sej själv, men det måste man göra för att kunna utvecklas!

Jag tycker att jag har en ganska bra sits faktiskt. För något år sen fick jag vara med och "ha" en lektion för en grupp på ridskolan. Jag skulle rida på en liten ponny som heter Kjell och visa hur man ska göra och inte ska göra, haha! Fast ibland blir jag lite för svankryggig så det måste jag träna på lite mer.

Jag har en väldigt mjuk och följsam hand. Det hade jag inte förr men tack vare Lazda har jag fått en mycket mjukare hand igen!

Jag har lätt att tycka om alla hästar, lätt att få en bra kontakt med nya hästar. Det gör att jag har ganska lätt att rida andras hästar, men det är ändå alltid svårt att rida någon annans häst. Speciellt när ägaren tittar på!

Jag blir jätte nervös på tävling. Jag blir stressad, sur och ganska tyken till och med. Speciellt på hopptävlingar av någon konstig anledning. Jag har blivit bättre men det är verkligen något jag måste träna mer på!

Jag blir ofta stressad i hoppningen.

Ibland när jag ska göra skänkelvikning, öppna osv vrider jag mej i sadeln.

Jag är faktiskt inte så bra på att rida hästar i "hög" form. Lazda kunde ju inte alls i början så då fick hon gå i låg form och sen kom vi aldrig längre.

Visste ni att jag har varit utan ridbar häst i ca 8 månader, och innan det var Lazda skadad ett år men man kunde rida lite till och från?

Och nu är jag så himla sugen på att rida! Det är inte samma sak att rida någon annans häst eller provrida för då kan man inte riktigt göra som man vill. Den hästen jag har ridit mest nu ungefär ett år är Herman, en gammal gubbe på 22 år (tror jag att det är? Eller 21). Han är över 170 cm i manken och kraftig, så det är en del häst att rida ihop. Han tycker att det är hur kul som helst eftersom att han inte bli riden på det sättet (dressyr med öppna, sluta, skänelvikning osv) någon annan gång än när jag är där.

Det är verkligen en konstig känsla att inte rida och nu inte ens vara i stallet. Jag har ju lixom haft häst i nästan fyra år och ridit varje dag ca 2 och ett halvt år. Och jag saknar det verkligen jätte mycket! Hur sjukt den än låter saknar jag att åka till stallet på vintern när det är kolsvart ute, ta in en lerig och blöt häst från hagen, packa på oss alla reflexer vi har och skritta ut en liten runda i regnet. Till och med det saknar jag!

Jag vill ha en häst nu och jag vill åka och träna tävla och allt som har med hästar att gör. Förutom skador då...

Godmorgon!

Eftersom att jag inte har någon häst just nu blir det inte så mycket hästiga inlägg nu. Men jag tänkte att jag kan dela med mej av mina bästa träningstips, som hjälpte mej med Lazda väldigt mycket.

Min hopptränare jag hade var väldigt noga med vägarna, att man skulle ha ett jämnt tempo och att det skulle flyta på lugnt och rytmiskt.

Det var ju lite svårt i början med en halvgalen ponny och en liten 11-åring på ryggen. Men med de övningarna vi fick som "läxa" blev det mycket bättre! Lazda gick från att ha varit en GALEN liten ponny som sprang runt i 180 runt banan och inte hade en tanke på att stanna till att vara extremt lydig och jag kunde styra med väldigt små hjälper. På vår första (och sista) tävling gick det till och med så sakta att vi knappt klarade maxtiden. Just det är väl inte jätte bra men jag var nöjd med tanke på hur hon var i början.

Så lite senare idag kommer det första träningstipset upp tänkte jag.

Våren 2011

Våren 2008, jag hade haft Lazda i ca 3 månader. Gud så liten jag var!

Missa inte dressyren från globen på SVT1 nu. Eller kolla här.

Det blir lite dött här på bloggen nu när jag inte har någon häst. För egentligen är det ju en hästblogg, även om jag inte bara skriver om hästar. Hur tror ni att det går med hästarna? Har jag en häst på gång eller tror ni att jag kommer provrida ännu fler? Hur många tror ni att jag har provridit?

Idag har jag varit och ridit Herman igen. Man lär sej verkligen mycket på att rida en gammal "läromästare". Herman kan allt. Idag försökte jag mej på lite piaffliknande och det kunde han det med. Inte något speciellt proffsigt men ändå. Kul att testa! Ökad trav gjorde vi också, och perfekt jätte samlad och hög form. Det är verkligen en otrolig känsla att sitta på en häst på 600-700 kg som är högre än en själv och få den att göra precis vad man vill. Och den vill det själv. Att dansa fram barbacka med en häst och känna att man är ett, är en speciell känsla. Och ni som säger att ridning inte är en sport... Försök själva.