Då var första skoldagen för i år avklarad och jag känner både ett stort fett NEJ och ett ännu större WOW. Nej för att det kommer bli tufft, väldigt tufft, speciellt med ett värdelöst schema med typ 4 timmar håltimme på tisdagar och lektioner till fyra varje dag. Wow för att, hallå, vi börjar trean. Sista året innan friheten, möjligheten och ett helt nytt liv. Livet på riktigt, liksom. Vi kan göra vad vi vill - dra iväg på en resa jorden runt, börja plugga till drömyrket, satsa stenhårt på våra passioner eller ta ett jobb i kassan på Ica. Det handlar om oss oss oss, bara. Men innan det väntar det fetaste året, med extra allt. Och jag ska njuta, för det är de sista sidorna i första kapitlet av våra liv. Och ingen av oss vet vad som väntar när sista studentflaket rullat ut.

Idag har varit en sån där mysig höstsöndag, med lång sovmorgon, regnet smattrande mot rutan, barbackatrimm i ridhuset och indiskt framför tvn med familjen. Söndagar är inte så dåliga ändå, i alla fall inte när man är ledig på måndagen. ;) Lantana och jag myste bara runt lite i ridhuset tillsammans med Hanna och Shade idag. Igår hade hon fått ett sår på ena bakbenet, antagligen efter att ha sprungit och råkat sparka sig själv med bakskon. Det var lite svullet, men hon hade ingen feber och var inte halt så det verkade inte vara så farligt ändå. Men man blir ju lite nojig efter så mycket lymfangit och skador hon har haft. Ridpasset idag gick i alla fall väldigt bra, hon älskar att bli riden barbacka. Hon blir dock lite tröttare och hade behövt lite mer framför allt bakbens- och ryggenergi, men ibland måste man få bara mysa runt lite. Och det är viktigt för kommunikationen och samspelet, idag kunde jag till exempel skritta av henne helt lös och göra halt mellan varje steg med bara tanken, rösten och vikten - träning som är precis lika viktig som att trimma öppnor och övergångar. Kolla in min instagram, eliingb, om ni vill se ett litet filmklipp från idag.

Klockan är alltså bara lite mer än elva och det känns som att den borde vara typ ett. Dels på grund av att det faktiskt är kolsvart ute, men mest för att jag var hemma från stallet redan vid halv åtta i kväll. Det har knappt hänt på hela sommaren, jag har varit hemma vid halv tio ungefär nästan varje dag. Så nu har jag krupit ner i sängen, lyssnar på mina favvisar med Håkan på Spotify och vinden utanför fönstret och kikar på lite bloggar. Och lika mycket ångest jag hade inför framtiden igår, lika mycket pepp är jag i stället på det idag, haha. Tja tonårstjej liksom. Idag längtar jag nästan till kyliga höstdagar med en kopp varm choklad (i stället för te, hatar te haha) framför ett arbete på datorn innan det är dags att dra på sig ridbyxorna och träna träna träna för att nå mina mål med min stjärna. Men bara nästan. ;)

Ångest. Ångest, ångest, ångest får jag när jag tänker på att det bara är drygt en vecka kvar tills skolan börjar igen. Trean liksom, sista året innan ett stort jäkla frågetecken tornar upp sig framför mig och jag tvingas ta en massa jobbiga beslut. Jag hatar att ta beslut. Jag hatar att välja, och jag hatar det ännu mer när det bara gäller mig själv. För allt jag väljer från och med nu gäller mer än någonsin mig själv, och bara mig själv. Elin Gunnarsson Bergman, vad är meningen i ditt liv? Vad vill du göra, vad vill du bli? Du är ju vuxen nu, dags att bestämma sig.

 

Och om sanningen ska fram har jag ingen jäkla aning över huvud taget. På riktigt, jag har inte ens några storslagna drömmar om framgång, lycka, resor jorden runt, fiesta natten lång och det omtalade livets liv efter studenten. Jag blir helt tom av att höra lärare prata om högskoleutbildningar hit, meritpoäng dit och som grädden på moset studielån som betalas av resten av livet. Och jag spyr på alla som säger carpe diem, sky is your limit, allt är möjligt och följ dina drömmar. Jo men visst, om man vet vad man vill så. Då är det bara att köra, go for it och lev din dröm. Men om man inte har någon dröm då? Vad fan ska man göra då?? Det enda jag vet är att jag inte vill fastna i lilla Falkenberg i väntan på the time of my life och att jag helt plötsligt ska få mitt livs idé, hitta mitt kall och dra iväg för att finna lyckan när jag är typ 30. 

 

Och som om inte allt detta beslutande vore nog väntar det livsavgörande gymnasiearbetet direkt, om en vecka alltså. Underbart. Och sen har vi balen, alla tjejers höjdpunkt i livet från typ 3 till 20 års ålder. Att få klä sig som en prinsessa och gå med sin prins eller prinsessa på röda mattan. Men jaja, allt kommer högst sannolikt visa sig bli perfekt tillslut och jag oroar mig antagligen helt i onödan. Typiskt mig. 

Hej på er! Jag har haft en grym dag med två underbara vänner i favvo-Göteborg, jag älskar den staden asså. För min del blev det inte så jättemycket shopping, jag är verkligen extremt kräsen med kläder. Det ska vara perfekt om det ska få följa med mig hem haha. Men lite hittade jag ;) Vi passade på att fika på ett av mina favoritcafén också, fröken Olsson, och avslutade med världens bästa caesarsallad och varm choklad från espressohouse. En underbar dag med finfint sällskap i staden jag ska bo i någon gång helt enkelt. I morgon står morgonpass i stallet på schemat, innan det är dags att fira min älskade vän som fyller 18. Inte helt fel det heller! 

Godmorgon! Eller nåt. Jag har precis ätit brunch och med regnet smattrande mot rutorna tänkte jag sätta mig och jobba lite med alla tusentals bilder jag har, blogga lite och ta tag i lite andra viktiga saker. Senare idag ska jag troligtvis ha min första dressyrlektion med Lantana, spännande! Igår jobbade vi lite lätt i ridhuset efter en kort uteritt/framskrittning med en tjej i stallet. Båda sakerna gick galant, förutom att hon var väldigt seg när vi jobbade i ridhuset. Men det kändes ändå bra, hon jobbade stadigt och lugnt genom hela kroppen även om lite mer energi definitivt hade varit bättre. Det ska bli skönt att få lite coachning idag - det behöver man!

Dagens ridpass var okej, Lantana hade nog lite träningsvärk sedan igår, men emellanåt gick hon riktigt fint och det kan ju inte alltid vara perfekt. Gårdagens lektion för Hanna och Shade blev dock inte lika lyckad då ridhuset var upptaget av massa tjejer utklädda till mumintroll på islandshästar. Ja ni hör ju, inte direkt någon höjdare för en extremt nervös och orolig kille som Shade. Så det fick bli lite utomhusträning på banan bland blinningarna - något som inte heller var så uppskattat. Men Hanna klarade det väldigt bra med tanke på omständigheterna!