När mardrömmen blir verklighet

Som jag skrev i mitt senaste inlägg var Lantana väldigt nära döden på julafton. Så jag tänkte förklara så mycket jag kan, även om jag själv inte vet så mycket i nuläget. 
 
Onsdagen innan jul vaccinerades Lantana som vanligt, som man gör varje år. Dagen efter hade hon lite feber, inget konstigt med det. Men på fredagen hade hon högre feber och hennes bakben hon haft problem med tidigare hade svullnat upp. Lymfangit, igen. Hon fick då smärtstillande och febernedsättande. Men dagen efter gick febern upp, benet var mer svullet och hon bara stod och hängde i hagen. Så då fick hon även penicillin. 
 
På måndagen gick febern upp ännu mer, hon hade som högst ca 41.5 grader (37-38 är ju normaltemp). Så då fick hon smärtstillande/febernedsättande, penicillin och även antibiotika tror jag och på kvällen gick det i alla fall ner till 40. 
 
På julafton var hon inne, och vi åkte dit på morgonen för att gå lite med henne. Hon verkade ganska okej, men hade lite feber och var väldigt halt. Vi åkte i alla fall hem och skulle komma tillbaka ett par timmar senare och gå igen. Men ca 1 timme efter att vi hade åkt hittade en i stallet henne liggandes helt utslagen i boxen. Med hjälp fick hon till slut upp henne och gick med henne innan hon lindade benen med backontrack och såg att hon mådde bättre. Hade hon inte gjort det hade Lantana troligtvis inte levt idag och jag är verkligen evigt tacksam för hennes hjälp. 
 
Vi kom dit max en timme senare och hittar henne liggandes helt stel och usträckt, med öppen blek mun och rullande ögon. Även då var hon svår att få upp, och först ville vår veterinär skicka oss till Helsingborgs djursjukhus. Men han kom ändå ut och gav henne dropp, en till antibiotika och smärtstillande/febernedsättande. Så där stod vi med veterinären, mitt på julafton, och väntade på att droppet skulle rinna ner och hoppades på att hon skulle överleva. Och det gjorde hon. Hon fick även penicillin och en till medicin senare på dagen och blev mycket mycket bättre. 
 
Sedan dess har vi varit där 3-5 gånger om dagen och promenerat 30 minuter i ridhuset varje gång. I måndags fick hon komma ut i sjukhage och på fredagen efter jul fick hon sista medicinerna. Hon har ett väldigt VÄLDIGT äckligt sår på det svullna benet, och det är ju därför hon fick lymfangiten. Men varför hon blev så otroligt sjuk vet vi inte, och därför ska hon undersökas mer nu efter nyår för att se om hon har någon annan skada i det benet som förhindrar cirkulationen i det benet.  I morgon kommer veterinären igen och ska titta på såret, så vi får se vad han säger då och hur vi ska gå vidare. 
 
Så mitt lov har inte direkt blivit som jag hoppades. Såret måste hållas rent och vi måste hålla koll så att hon inte blir sämre igen. Jag hade verkligen behövt vila ut, men någon vila har det ju inte direkt blivit. Jag är ju dock SÅ glad att hon ens överlevde, det var min finaste julklapp i år..
För er som vill se såret, klicka på den lilla bilden här under. (Det är väldigt äcklig så kolla inte om du är känslig)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0