Snart ska jag iväg till stallet för tredje gången idag då veterinären kommer och ska kolla på såret. Är jag nervös? Ehm, ja, ganska så väldigt mycket. Rädd är jag också, att det ska vara så illa att det är kört. Och vi ska inte ens prata om hur mycket ridabstinens jag har... Men ridning känns väldigt långt borta just nu så det är nog bäst att jag inte får upp några förhoppningar som ändå bara kommer krossas. Åh gud låt mig bara slippa detta..