Världens lyckligaste tjej

Just nu flyger jag omkring på små rosa moln typ, för vet ni vad? Jag kan äntligen rida min underbara perfekta häst helt normalt och helt själv! Efter över ett års träning har det äntligen givit resultat och jag har nått mitt mål jag kämpat för hela detta året. Den känslan är oslagbar.
 
Jag vet inte hur många gånger jag tvivlat på att det verkligen skulle gå att någonsin kunna rida normalt på min tokiga prinsessa. Så många gånger jag varit ledsen för att jag varit rädd för henne och besviken över att jag inte kunnat rida. Så många gånger jag fått åka hem igen för att jag inte fått in henne från hagen, så många gånger det gått riktigt dåligt i longeringen, så många gånger hon varit helt okontaktbar. 
 
Vi har fått börja om på noll. Och då menar jag verkligen NOLL. I början fick vi träna på att bara kunna leda henne utan att hon sprang på oss och att hon skulle lyssna. Nu kan jag gå med henne lös på ridbanan. När hon äntligen kunde lyssna lite på oss började vi träna på att gå bredvid och jobba henne från marken. Efter flera månader sådan träning kunde vi börja longera på större och större spår. Det har tagit ända fram till nu att lära henne att lyssna på det, och i slutet av vintern/ början på våren 2013 kunde jag börja sitta på samtidigt som mamma longerar. Därifrån har vi med små steg i taget gått över till att det ska vara jag som rider, fast med mamma som ledare ifall det skulle hända något, och det är det vi har gjort ända till i går då jag för första gången skrittade ett pass själv. Idag red jag ett helt pass själv med övergångar, olika vägar, öppna, sluta och flera varv trav. Det var stökigt runtomkring, t.ex. lekande barn, hästar som gick iväg och folk som sprang förbi på motionsspåret, men hon lyssnade ändå och gick jättefint hela tiden. 
 
Ni fattar inte hur otroligt glad jag är idag, det är lätt top fem på bästa dagar i mitt liv. Det är så värt alla tårar, allt slit, den där avramlingen förra året och alla motgångar. För Lantana är min stjärna, min bästa vän, och idag har vi uppnåt vårt största och enda mål - att kunna rida normalt. 
Hon är faktiskt inte så tjock som hon ser ut, hahah :P

Kommentarer
Postat av: Johanna

åh gud va roligt!! :D
Känslan när man känner att Yes, vi klarade det! Är oslagbar! :)

Svar: Eller hur, den känslan när man klarar ett mål, oslagbart!! :D :D
Elin Bergman

2013-06-02 @ 16:27:07
URL: http://ujohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0