...på Lantanas rygg. Det finns inget bättre än att mötas av ett par stora bruna ögon trots att allt annat som har med hästar att göra är kaos. Att gå omkring med min bästa vän som följer mig som en hund, känna värmen från hennes rygg och bandet vi har. Att hon smågnäggar och nafsar i mina fötter när vi gör halt och att hon trycker sitt huvud i min famn när vi ridit klart. Att ropa på henne i hagen och hon rycker upp huvuet från gräset med öronen framåt och kommer fram till mig. Att veta att hon är min och att allt kommer bli så mycket bättre i slutändan bara vi har varandra. Att små vardagliga saker som dessa kan göra hela min värld. ♥