2013, tack för allt

Snart är det dags att skåla 2014 välkommen och tacka 2013 för allt. Nyår är min favvodag på året faktiskt. Man börjar om på nytt, lämnar skiten bakom sig och tar med det fina från det gamla året för att toppa det nya. Mitt 2013 har varit grymt. 2012 var svårslaget men jag tror fasen att 2013 lyckades. ;)

Den största framgången och den största motgången har varit denna lilla stjärnan. Vi gick från endast markarbete till helt normal ridning detta året, något jag verkligen är stolt över. Men hon har varit SÅ mycket skadad också, och nu över jul var hon faktiskt väldigt väldigt nära att dö. På riktigt. På julafton. Så nu inför 2014 väntar röntgen och oroliga undersökningar vilket så klart är jävligt jobbigt. Men det finns inte så mycket att göra åt det, man får ta en dag i taget. Och jag är evigt tacksam att hon över huvud taget lever idag. Vi bytte också stall under 2013. 

Jag har även gått från att hata den enda Håkanlåten jag visste om, Kom igen Lena, av hela mitt hjärta till att kunna nästan varje rad i de flesta låtar denna fina människa skrivit. Två gånger såg jag honom i år, en i somras och en i Scandinavium. Två av de finaste minnena jag kommer ta med mig från detta året, magiskt. 

Jag fyllde 17 och firade i Scandinavium på GHS med världscupfinalen i hoppning. Stämningen när RGB rider in i ett fullsatt Scandinavium, *ryser*. 

Jag har haft många mysiga bestiekvällar och dagar med mina underbara vänner. Det har blivit väldigt många biobesök detta året, favvisarna var så klart Känn ingen sorg och Great Gatsby. Sushi och Thai på stranden var också något av det bästa. Sommaren var verkligen perfekt och det blev många timmars jobbande, både på brännan och på jobbet haha ;)

 

Sen var det ju Falsterbo med US, vinst i LM på lilla Daylight, ett par dagar i bästa Göteborg med världens bästa klass, Alex Schulmans sjukt roliga show Älska mig, fotodagar, dressyrpass, filmkvällar och massa massa annat roligt. Självklart har det funnits dagar man bara vill dö, men in the end har faktiskt 2013 varit mitt bästa år, för mig själv. Jag har mått så himla bra när jag tänker efter, och all skit jag hoppades lämna bakom mig 2012 har jag verkligen slängt iväg långt långt bort.

 

Förra året skrev jag att jag skulle göra 2013 till mitt år. Och det har jag verkligen gjort. Det ska jag ta med mig till 2014, vilket jag är säker på kommer bli ett händelserikt år. Till att börja med fyller jag ju 18 och ska ta körtkort och allt det där. Sen får vi ju se hur det blir med Lantana.. 

 

Men snart slår klockan tolv och jag ska skåla in det nya året. Det är dags att säga ett STORT TACK till 2013, och välkommen 2014!

Men Gud, va var det som hände med lantana? :o
Hoppas hon verkligen blir bättre! Håller tummarna för er!<3

aha, men då väntar jag på inlägget ;)
Men usch va hemskt! :( det är så jävla jobbigt när sånt här händer, man blir så utmattad! :( <3 vi får hoppas att det vänder, så hon är frisk o utan några problem detta året :)<3
Detta året har varit sämst för mig... Mio rids ju fortfarande inte, visst det gör inte mig något så, men det e jobbigt! Vill i alla fall kunna sitta på han o rida ut utan o vara orolig :( mitt mål är att kunna rida ut en liten runda till sommaren, vet att han skulle älska det! (Till våren är det 1 är sedan han blev skadad :'( )
Trailit har i alla fall kommit igång efter skadan, men hade ute massören häromdan o då hade hon fått nån sak vid manken (minns ej vad det hette, men det var inget allvarligt så) men vi får inte rida henne fören att det är borta... Så man ba: jahopp, det var la kul..

Usch :( sånt här tär verkligen på ens krafter :'(<3
Ja, eller Asså... Han markerar inget på volt längre om man har han på den mjuka åkern . Kanske något ibland, men innan var det verkligen tusen gånger värre, man säg det till o med i skritt så lixom!
Men jag är fortfarande jätte nojjig, o veterinären (en annan än hon på slöinge) sa att vi kunde pröva att sitta upp o skritta lite för att se hur det gick osv. Men vågar inte... Känns som att om vi inte skulle börjar rida så fort (som dem sa att vi skulle göra) efter första behandlingen, så kanske det inte hade blivit såhär. För det verkar nästan som att benet behöver vila sig, för att bli friskt! :( dem ville ju att vi skulle börja rida efter 2 veckor, o bara efter typ 2 veckors ridning blev han ju as halt igen. O nu har han vilat sen i somras, o det har blivit mkt bättre lixom!

Ja, as segt o tråkigt :( men men, får bara hoppas på det bästa :)
Usch, så tråkigt! O nu när det var en sån riktigt allvarlig händelse! Visst, alla skador är allvarliga på sitt sätt, men Lixom att hon va nära döden! Utmattande o ledsamt :'(<3

Alltså kommer ni komma igång med henne igen? Eller vet du inte det ännu? :(