Idag tog vi en underbar kvällstur med Lantana. Vi tränade öppnor och lydnad och vi fick till riktigt fina öppnor på slutet faktiskt. Det är så härligt att kunna rida ut och slippa vara instängd mellan fyra väggar och behöva harva runt timme efter timme, dag efter dag. Så kärlek till kvällar som denna. <3

Måndag: Uteritt ca 1h. 

 

Tisdag: Klättra på fältet.

 

Onsdag: Ridhuset - bommar, bågar, hörnpasseringar. Fokus noggrannhet. 

 

Torsdag: Klättra på fältet.

 

Fredag: Ridhuset - galoppfattningar. 

 

Lördag: Vila.

 

Söndag: Klättra på fältet.

Idag red jag ett konditionspass med Lantana på fältet. Skritt och galopp i backen och lite trav med noggranna hörnpasseringar. Även lite öppna mellan varven i backen för att jobba henne ännu lite mer och få in ytterbogen på henne. Det gick faktiskt väldigt bra, hon gjorde relativt fina fattningar och jobbade till slut fint i traven. Det är en härlig känsla när man känner hur hela hon får ta i och sträcka ut uppför backen och när hon laddar med öronen klistrade framåt, men ändå kan ta tillbaka henne och gå ner till skritt direkt på krönet med bara rösten. Och det är en stor seger för oss att kunna galoppera på ett öppet fält, vi som knappt kunde rida henne för ett år sedan. 

Jag har precis kommit hem från att ha kikat lite på Forfs stora årliga dressyrmeeting, och jag är bara SÅ sugen på att tävla själv. Herre gud, det är ju det jag egentligen vill och jag saknar det mer än jag vill erkänna för mig själv. Sen om det är L:C2 eller FEI Intermédiaire spelar mindre roll - det är själva grejen att ha tränat ihop med hästen, gå ut och visa upp sitt teamwork och få vara stolt över hur mycket man kämpat och målen man uppnått. 

 

Och när jag såg alla fina ekipage idag blev jag så himla inspirerad (och lite avis så klart). Nu vill jag till stallet och sätta igång Lantana så att vi kan börja träna och trimma och ha ännu roligare än vi redan har. Vi ska sätta de där högerfattningarna, få bort den stora magen och få upp konditionen. Och nästa år står vi på startlistan till Forfs sommardressyr, punkt. 

Jo men så känns det lite faktiskt. Jag har liksom fastnat lite i ridningen, kommer inte framåt. Jag vet ju egentligen hur jag ska rida Lantana, egentligen. Men det låser sig, och allt blir bara dåligt. Och även om jag tycker det är så roligt och jag är så tacksam att jag ens kan rida Lantana är det inte lika roligt som att kunna träna och tävla och rida ett helt normalt ridpass. Hon kan inte gå lika mycket/hårt som hon skulle behöva för att träna bort den enorma gräsmagen hon har ännu - sadeln åker fram - det blir ännu svårare att rida eftersom inte bara magen utan dessutom sadeln är ivägen. En ond cirkel som är så jäkla svår att ta sig ur! 

 

Men jag vet ju att det ligger hos mig att ändra på mig för att få det att bli bra. Oavsett om Lantana är seg, övertaggad, stark eller bara ovillig är anpassa mig det enda jag kan göra. Tvång funkar varken för henne eller mig, vi måste mötas och vara ett team - och hon är ju liksom en häst, alltså är det självklart jag som måste rätta mig efter hennes förutsättningar. Men det är så svårt när man är inne i en svacka och ridsjälvförtroendet börjar rinna iväg i takt med varje sekund av ett jobbigt ridpass. Men det är bara att kämpa på, shape it up och ta nya tag. 

Den 6:e juni tävlade jag LM på ridskolan med Anastasia, "min" ridskolehäst jag haft nästan varje måndag sen hon kom till ridskolan. Min absoluta favvo, som jag kommer sakna så mycket nu när jag slutat. Men i alla fall, tävlade gjorde vi och vann gjorde vi också! Första gången på fyra år jag hoppar en hel bana, första gången på fyra år jag tävlar hoppning och första gången jag tävlar Anastasia. Och första gången jag tävlar hoppning på storhäst till och med. Det var stilhoppning, 70 cm, och vi skrapade ihop hela 59 poäng. Jag är SÅ stolt faktiskt, för jag är ju egentligen mest inriktad på dressyr. Och stilhoppning har inte riktigt känts som min starka sida om man säger så. Men vi hade så roligt, och jag kommer sakna den stjärnan otroligt mycket. Jag hoppas, och vet, att många andra får lära sig lika mycket och ha lika roligt som jag gjorde och hade med henne. 

Idag red jag Lantana på fältet, precis som igår och i förrgår. Vi har ett väldigt bra fält med både bra backe och plan "ridbana". I förrgår var första gången och vi skrittade, travade och klättrade bara lite. Igår gjorde jag ungefär samma, men idag galopptränade vi för första gången ute. Det gick galant, hon rullade på utan att dra eller bocka eller något sånt trams. Det enda hon har svårt med är ju högerfattningarna, men det jobbar vi på. Och så magen, så klart. Sen fick hon också för sig att inte gå in i vattenspiltan, men efter en stund vann vi den mentala kampen och fick backat in henne. Ibland är hon en riktig tjurkärring, min stjärna. Men så var hon extra gosig idag, så man kan ju inte låta bli att smälta ändå. ;)