I kväll har jag tittat lite på Ryttareliten, någon som sett det? Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det faktiskt, det är både bra och dåligt. Jättekul att ridsporten får lite välförtjänt plats på en vanlig kanal som når ut till "allmänheten", verkligen. Men är det så bra att visa upp en så dyster och hård bild av vår sport då? Visst är det verkligheten i den här tuffa orättvisa sporten, man är aldrig bättre än sin bästa häst och allt kan försvinna från en på en sekund. Man får kämpa som fasen för att komma någonstans då det ligger enorma summor pengar i det hela. Å andra sidan kan man också glida in på en räkmacka om man redan har pengar. Men det är inte bara pengar som behövs utan hårt jobb och uppoffringar krävs mer än något annat. Jag vet ju själv hur det är, och då är jag inte ens i närheten av den nivån och vad som krävs för att nå dit. Men jag vet hur det är att få allt förstört på en sekund. Jag vet hur det är att ha skadade hästar, se sin bästa vän bli dömd till döden och se få hoppet grusat när man trodde att det äntligen var ens egen tur. 

 

Men ridsporten är så mycket mer än bara vinstsummor, tiondelar och procent. Det viktigaste av allt, det som gör att vi (de flesta i alla fall) fortsätter dag in och dag ut är glädjen till ridningen och kärleken till hästarna. Det är det som får mig att åka till Lantana nästan varje dag även om jag inte kunnat rida på 3 månader. Det är det som får mig att offra en go sovmorgon på helgerna och gå upp klockan 6 för att mocka. Det är det som får mig att planera vardagen minut för minut för att få allt att gå ihop. För att det är värt det i slutändan. En enda galopp i kvällssolen en varm sommardag, en perfekt öppna man tränat för i flera månader, den där första rosetten eller att bara se sin bästa vän bli glad när man kommer till stallet väger upp varenda minut. Och jag tycker att det är tråkigt att den sidan inte visas upp lika starkt som den hårda. Det känns lite vinklat, det är väldigt mycket negativ attityd som visas. Inte bara så klart, men övervägande. 

 

Men det är klart att det kanske faktiskt är så det är, eliten och toppen i vår sport kanske inte är så beundransvärd som man tror. Och är det så är det verkligen tråkigt, då känns det som att något väldigt viktigt har förlorats i jakten på pengar och berömmelse. Så om svaret är nej på frågan, om det inte är värt det. Om glädjen försvinner och girigheten tar över. Då tycker jag att det har gått för långt, då är det inte hästsporten man ska hålla på med.