Man måste dö några gånger innan man kan leva

Hej! Har ni haft en bra dag? Det har jag! Jag hade lång håla idag så jag passade på att lyssna på lite poddar eftersom säsongsfinalen av Teen Wolf inte hade kommit upp då och jag för en gångs skull inte har något plugg. Underbart! Sen red jag ett så sjukt bra dressyrpass på Shade, han var så duktig idag. Högervarvet brukar vara lite kämpigt för honom, speciellt i skänkelvikningarna och öppnan. Men det gick bra idag. Och med tanke på att han hade svårt att över huvud taget ta en högersväng i början tycker jag att det är ett enormt framsteg!
 
Sen har jag så klart tittat på Ryttareliten också. Det går verkligen inte att föreställa sig allt slit bakom det hela, det är verkligen helt sjukt. Och det kan ta slut lika fort som det börjat. Vissa får slita så otroligt hårt medan andra får allt serverat på silverfat. Och alla sjuka summor pengar med, egentligen är det ju bara heeelt sjukt att de summorna ens finns. Allt för att vissa ska roa sig, både på sin egen och andras förlust och vinst. Nej, någon elitryttare vill jag nog aldrig bli..
... Men jag saknar detta. Så jäkla mycket. Jag vill trimma timme ut och timme in, galoppera på ängar, tävla och busa runt utan sadel och träns. Jag orkar verkligen inte mer motgångar nu, just nu känns det lite som att jag inte ens vet vad framgång är..
 

Och du måste va sjuk, sjuk, sjuk, sjuk.

Jag vaknade idag med så SJUKT ont i halsen och världens förkylning. Att vara sjuk är verkligen något av det värsta jag vet, jag känner mig så begränsad haha. Jag vill ju rida, ut och springa, träna. Men det går ju inte när man knappt kan svälja.. Det är alltid så, jag blir alltid motiverad när jag inte kan.
 
Men det var bara att sega sig upp till skolan som vanligt, torsdagar är helt okej ändå. När jag kom hem bakade jag scones och tog en liten powernap innan jag åkte till stallet och myste lite med min lilla prinsessa. Vi har faktiskt börjat gå lite med henne nu, hon börjar bli lite för rastlös nu efter mer än två månader i box. Och när mi madre gick med Lantana passade jag på att träna lite akademiskt och NH med Shade. Det gick bra med både Lantana och Shade och nu står de nog nöjda och glada och mumsar från sina hönät. Själv har jag parkerat i soffan framför Berg och Meltzer i USA och tänkte skriva klart ett arbete i svenskan för att slippa göra det i morgon. Då har jag körlektion innan skolan och bara en lektion mellan 12 och 20 över ett. Sämre fredag kan man ju ha! ;)
 

Är det värt det?

I kväll har jag tittat lite på Ryttareliten, någon som sett det? Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det faktiskt, det är både bra och dåligt. Jättekul att ridsporten får lite välförtjänt plats på en vanlig kanal som når ut till "allmänheten", verkligen. Men är det så bra att visa upp en så dyster och hård bild av vår sport då? Visst är det verkligheten i den här tuffa orättvisa sporten, man är aldrig bättre än sin bästa häst och allt kan försvinna från en på en sekund. Man får kämpa som fasen för att komma någonstans då det ligger enorma summor pengar i det hela. Å andra sidan kan man också glida in på en räkmacka om man redan har pengar. Men det är inte bara pengar som behövs utan hårt jobb och uppoffringar krävs mer än något annat. Jag vet ju själv hur det är, och då är jag inte ens i närheten av den nivån och vad som krävs för att nå dit. Men jag vet hur det är att få allt förstört på en sekund. Jag vet hur det är att ha skadade hästar, se sin bästa vän bli dömd till döden och se få hoppet grusat när man trodde att det äntligen var ens egen tur. 
 
Men ridsporten är så mycket mer än bara vinstsummor, tiondelar och procent. Det viktigaste av allt, det som gör att vi (de flesta i alla fall) fortsätter dag in och dag ut är glädjen till ridningen och kärleken till hästarna. Det är det som får mig att åka till Lantana nästan varje dag även om jag inte kunnat rida på 3 månader. Det är det som får mig att offra en go sovmorgon på helgerna och gå upp klockan 6 för att mocka. Det är det som får mig att planera vardagen minut för minut för att få allt att gå ihop. För att det är värt det i slutändan. En enda galopp i kvällssolen en varm sommardag, en perfekt öppna man tränat för i flera månader, den där första rosetten eller att bara se sin bästa vän bli glad när man kommer till stallet väger upp varenda minut. Och jag tycker att det är tråkigt att den sidan inte visas upp lika starkt som den hårda. Det känns lite vinklat, det är väldigt mycket negativ attityd som visas. Inte bara så klart, men övervägande. 
 
Men det är klart att det kanske faktiskt är så det är, eliten och toppen i vår sport kanske inte är så beundransvärd som man tror. Och är det så är det verkligen tråkigt, då känns det som att något väldigt viktigt har förlorats i jakten på pengar och berömmelse. Så om svaret är nej på frågan, om det inte är värt det. Om glädjen försvinner och girigheten tar över. Då tycker jag att det har gått för långt, då är det inte hästsporten man ska hålla på med. 
 

Hola amigos

Oj, nu var det verkligen längesen jag loggade in här.. Helt ärligt har det nog inte hänt så mycket haha. Lantana har fortfarande boxvila, men såret har snart läkt nu. Såhär drygt två månader efter operationen... Men men, så länge det går åt rätt håll är jag glad, och frakturen är i alla fall helt läkt. Under tiden har jag börjat rida lite på en annan häst i stallet, Shade. Han är en jättego häst, hur rolig som helst att rida! Fast ingen häst är Lantana och jag börjar verkligen få abstinens nu asså. Men vår tid kommer väl och när hon är frisk och igång, då jäklar ;) 
 
Idag stod hoppning på schemat på ridskolan och jag fick den nya, Anastasia. Så himla kul! En riktigt duktig hopphäst verkligen. Roligt att få hoppa någon som faktiskt kan och är duktig för en gångs skull. 
 
Annars rullar det väl på haha. Jag har fullt upp i skolan, kämpar med körkortet och ja, dagarna går som vanligt. Början av året, fram till slutet av mars, brukar vara rätt seg faktiskt. Men nu är våren här, min favvoårstid. Allt blir ljusare och ljusare och varmare och varmare. Bättre och bättre helt enkelt. Och snart är det lov igen, jag fyller år, massa annat roligt händer och sist men inte minst ser jag fram emot världens bästa Håkan på ullevi den 7:e juni! Men innan det har jag en analys av ett tal, ett arbete om Titus och Domitianus och en text om Satansverserna att skicka in. ;)
Jag och Shade för ett tag sen

RSS 2.0