Idag har jag och Lantana både varit inne hela vägen i transporten (!!!!!) och *trumvirvel* hoppat i både trav och galopp i hoppsadel! Lastningen är jag otroligt stolt över att vi har kunnat jobba så bra med, idag ville hon till och med trava in och helst hade hon nog velat gå in fler gånger till och med. Och hoppningen tyckte hon var hur kul som helst, lite för kul till och med. Hon bockade något helt sjukt mycket och helt galet högt. Det kom tyvärr inte med på film, men det var verkligen helt galet. Mamma tyckte nog att det var ganska jobbigt att titta på, eftersom jag var ca en halvmeter över sadeln och Lantana var typ upp och ner, men jag tycket att det var ganska kul haha. Men det är dock något vi verkligen måste jobba på, hon kan inte hålla på och bocka så otroligt mycket varje gång vi ska hoppa. Men roligt var det i alla fall!

Här är en liten film från när jag provade en sadel för några veckor sedan. Så bra som det gick på filmen gick det verkligen verkligen inte idag. Hon har börjat bocka väldigt mycket, tidigare när hon tycker det är jobbigt i galoppen men idag var det i galoppfattningarna. Då blir jag ju nojig och rädd för att det ska vara både det ena och det andra. Men mest troligt är det inget mer än att hon är en tjurig liten prinsessa som enligt henne är för fin för att gå med på vad som helst. Ibland undrar jag faktiskt vad som får mig att älska hästarna så mycket, när ångest fyller min hjärna och framför allt mitt hjärta typ 80% av min tid. Och lite överdriven måste man ju vara när man inte kan åka ifrån stallet en enda dag utan att ha tagit tempen och lyssnat så att magen låter okej. När en muskel som blivit större i mina ögon är en muskelbristning, ett ben som ser helt normalt ut i mina ögon har både spatt och senskador, när en till och med ovanligt rund manke i mina ögon är urhålkad och när en häst som står helt normalt i mina ögon har akut fång och står i en tydlig fångställning. Eller som idag, när en lite tjurig och lat häst i mina ögon har både kissing spines och mankfraktur.