"Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans."

Jo men så känns det lite faktiskt. Jag har liksom fastnat lite i ridningen, kommer inte framåt. Jag vet ju egentligen hur jag ska rida Lantana, egentligen. Men det låser sig, och allt blir bara dåligt. Och även om jag tycker det är så roligt och jag är så tacksam att jag ens kan rida Lantana är det inte lika roligt som att kunna träna och tävla och rida ett helt normalt ridpass. Hon kan inte gå lika mycket/hårt som hon skulle behöva för att träna bort den enorma gräsmagen hon har ännu - sadeln åker fram - det blir ännu svårare att rida eftersom inte bara magen utan dessutom sadeln är ivägen. En ond cirkel som är så jäkla svår att ta sig ur! 
 
Men jag vet ju att det ligger hos mig att ändra på mig för att få det att bli bra. Oavsett om Lantana är seg, övertaggad, stark eller bara ovillig är anpassa mig det enda jag kan göra. Tvång funkar varken för henne eller mig, vi måste mötas och vara ett team - och hon är ju liksom en häst, alltså är det självklart jag som måste rätta mig efter hennes förutsättningar. Men det är så svårt när man är inne i en svacka och ridsjälvförtroendet börjar rinna iväg i takt med varje sekund av ett jobbigt ridpass. Men det är bara att kämpa på, shape it up och ta nya tag. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0