Att se möjligheterna och inte begränsningarna.

Från och med 2015 har ponnyekipage möjlighet att tävla tillsammans fram tills ryttaren är 20 år gammal, förutsatt att ekipaget är proportionerligt. Det kommer finnas två kategorier, en för åldrarna 8 (från och med 2017) till 16 och en för ryttare mellan 17 och 20. 
 
ÄNTLIGEN säger jag! Enligt mig är de nya reglerna hur bra som helst, jag är helt säker på att det bara kommer lyfta vår sport. Många är oroliga för att intresset för att rida som junior (vilket jag för övrigt tycker är lite överskattat. Det är jättebra att rida som junior, men samtidigt är det bra att få rutin i större samanhang som ponnyryttare innan man går upp till allvaret som storhästryttare.) kommer minska och att problemet med oproportionerliga ekipage kommer öka. Jag tror precis tvärt om på båda punkterna.
 
Alla i vår sport vill inte bli bäst. Alla har inte heller råd att bli bäst. Vi har alla våra olika mål, och det är viktigt att uppmuntra alla - inte bara en liten del av alla tusen hästvänner i vårt lilla land. Vill man satsa på en seriös och långvarig elitkarriär vet man när det är dags att gå vidare till storhäst. Ingen med både talangen, viljan och ekonomin stannar kvar på ponny "bara för att". Åldersgränsen på ponny internationellt är 16 år, och eftersom vi nu får en, vad ska man kalla det, "delåldersgräns" tror jag att många faktiskt kommer gå upp till storhäst när de får lämna den första kategorin. Det blir en naturlig vändpunkt för de som vill följa den internationella banan. Och de som inte satsar på att bli bäst, de som vill ha kvar sin ponny så länge som möjligt och fortfarande kunna tävla på lika villkor, de som är små och passar bäst på ponny, och de som helt enkelt inte har råd att/ vill köpa en ny häst bara för att man har levt ett visst antal år - de kan nu få fortsätta tillsammans med sina tävlingskompisar ett par år till.
 
... Förutsatt att ekipaget är proportionerligt. Det här är en väldigt viktig detalj i de nya reglerna. Jag tror alltså att problemet med för stora ponnyryttare kommer minska, just för att frågan får större fokus. Det kommer bli diskussioner. Ponnymammor kommer bli förbannade på överdomare och många kommer bli sårade och kränkta. Men är det inte så redan? Och framför allt, ponnyn ska inte bära en för stor ryttare. Så enkelt är det faktiskt, är man för stor så är man. Och även om det gör ont att höra så är det fakta. Man blir, för det mesta, för stor för sin ponny. Förr eller senare. Så jag tycker egentligen inte att frågan om ifall det är okej att bedöma ekipage utifrån hur stor ryttaren är är relevant över huvud taget. Dock tror jag definitivt att en regel som den här behöver väldigt tydliga riktlinjer. När är man för stor? Får man vara lång men tunn? Får man vara tung men kort? Det är något som behöver tänkas igenom väldigt noga innan man inför en såpass vag regel. 
 
Framför allt tror jag att hästfolkets inställning till våra regler är det viktigaste av allt i den här frågan, och i alla frågor gällande vår sport. De nya reglerna är en stor möjlighet för alla. Både stora, små, långa, korta, rika, mindre rika, satsande, hobbyryttare, hästar och ryttare. Se det som en chans till större lycka för en större mängd hästvänner. Ponnyer kommer få stanna längre hos sina ryttare, ekipage kommer bli mer sammansvetsade, stressen på att gå upp i kategorierna kommer minska. Mångfald är viktigt i alla världens frågor, så även i i ridsportens!
Jag och min älskade Lazda, som jag utan tvekan skulle tävlat så länge som möjligt förutsatt att vi fortsatt vara proportionerliga. Om hon bara hade fått vara frisk. Nu galopperar hon på de evigt gröna ängarna, och jag saknar henne något enormt. Det är baksidan av vårt intresse. Det är dyrt, inte bara i pengar utan inte minst i känslor. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0