Jag fick med mej lite fina saker från stan idag, jag kan visa er senare vad det var. Det va i alla fall jätte mysigt. 

Sen var det vidare till stallet som gällde. Idag tränade vi på att försöka få henne ut på volten så att mamma kan longera, med mej på. Det gick väl ganska bra. 

Egentligen gick det jätte bra, det är bara jag som är problemet. Jag har blivit så skadad av rädsla för att hästen ska vara halt på grund av allt som hände med Lazda. Jag sitter heeeeela tiden och känner efter och överanalyserar vartenda steg Lantana tar. Åååhh, det är så jobbigt och jag får dampryck på mej själv för att jag håller på så. DET är något jag verkligen måste bli bättre på, släppa det där att behöva känna efter varje dag. Lantana är en frisk oförstörd unghäst som inte har några gamla slitningar som ligger och nöter. Man ska i och för sej aldrig säga aldrig, men ni fattar? Hon är 5 år, inte mycket riden och har hela livet framför sej. Jag behöver verkligen inte sitta och tänka på det 24/7, är det något fel på henne känner man det - innan man ens satt på sadeln..