Jag har suttit och rensat bilder hela dagen, jag har faktiskt slängt över 250 bilder. Naturbilder, porträtt, djurbilder osv. Men det är en mapp jag knappt vågar öppna... En mapp jag har flera kopior på. En mapp där jag aldrig skulle kunna radera ett enda foto... 

1828 bilder. Från maj-juni 2011 till den 7 november 2011. Bilder som aldrig skulle kunna ersättas, aldrig kan tas om. Om en försvinner, försvinner den för alltid. Jag har sett bilderna tusentals gånger och kommer ihåg när jag tog varenda en. Bilder jag tog i panik, rädsla, sorg, ångest, kärlek. Om det är något jag önskar, är det att dom här bilderna skulle föreställt äkta glädje. Inte glädje med döden jagande allt närmre. Och mappen skulle inte varit full, avslutad. 

 

Den 20:e maj 2011 är jag på Helsingborgs djursjukhus. Jag får veta att mitt hjärta ska dö. Min värld kommer gå under och min värsta mardröm ska bli min verklighet.

Den 20:e maj 2012 sitter jag uttråkad på en buss på väg till Spanien. Vi får veta att vi kommer vara vid hotellet vid efter lunch. Jag har en ny stjärna i stallet, en vit liten ängel på dom evigt gröna ängarna och jag har lärt mej att andas utan luft, gå utan mark. Mitt trasiga hjärta är lagat igen. Det är fullt med ärr, men det funkar bättre än det gjort på över ett år.. 

 

Mycket kan ändras på bara ett år. Hjärtan kan krossas, liv förstöras och förhoppningar slås ner till tusen bitar. Men man kan också lära sej leva med sitt förflutna, få en ny mening med livet, börja hoppas igen och få tillbaks glädjen. Jag har lärt mej att ta vara på dagen, att vara glad för det man har. Men också att torka tårarna och resa mej upp igen. Ibland är livet en mardröm, men då måste man lära sej hur man vaknar. Och tillslut går det..